|
Omgiven av doftljus i vinflaskor och avokadorester på tallriken. Det var det som hände, och kanske skulle ha hänt i vilken vilsen situation som helst. Tusen frågetecken snöade åter ner och lade sig på min redan kalla mage. Det var känslor som legat en tid, och aningar, det var bara ett försök från min sida, att släppa vingarna löst, och plötsligt var någon där, som tycktes tycka om det den såg, men då, mitt i försöken, kastas jag mot väggen igen, mot väggen med påklistrade frågetecken, mot väggen som jag kastats mot så många gånger förr, men aldrig av en anledning som den här. Det är som sagt en dag i kalendern som måste ske och pratet mellan våra tungor har på något sätt fått våra livssyner starkare. Ibland vet man inte vad som bör sägas mer än att man tror på en framtid, precis lika mycket som man tror på ett Nu. (Det har blivit min livsfilosofi). No one can save what is meant to be lost. Jag behöver aldrig avslöja min nattsömn, eller varför jag väljer rött framför blått, de som flyter bredvid mig, och faller när jag faller, de förstår och därför valde jag ut dem med omtanke. Man väljer själv om man vill lyssna eller blunda. Jag väljer lyssna, medans jag blundar. Somna, drömma, vakna och plötsligt en ny dag, en ny värld och ett nytt liv. Om vi vill. Fast jag vill inte ha ett nytt liv, jag behöver inget nytt liv. Det enda jag behöver är en morgondag. Att jag somnar, drömmer och vaknar. Då är jag nöjd, då lever jag.
|
